12 · Skrift · från Egeiska havet till Etrurien och Rom
Tuppen som lärde ut bokstäver
Bläckhornet med etruskiskt alfabet
Detta tuppformade kärl bär ett etruskiskt alfabet, en del av det latinska alfabetets historia.
Museidokumentation · fritt tillgänglig läsning utan konto.
Genererad rekonstruktion · Uttryckligen angiven visuell hypotes
Angiven visuell rekonstruktion för museal kontextualisering; den är varken ett fotografi av originalet eller ett dokumentärt belägg.
Historia och sammanhang
Ett tuppformat kärl av bucchero bär de tjugosex bokstäverna i ett tidigt etruskiskt alfabet och kan ha innehållit bläck. Etruskerna anpassade tecken som de lärt sig från greker från Euboia till ljuden i ett icke-indoeuropeiskt språk.
Senare ärvde Rom denna skrifttradition och anpassade den på nytt. Det var ingen enstaka eller rätlinjig överföring: Handelsmän, skrivare och lärlingar förändrade tecken under generationer. Det etruskiska arvet lever vidare varje gång en latinsk bokstav visas på en skärm.
Den lilla tuppen mäter omkring 10,3 centimeter och bär en följd av tjugosex bokstäver. Hålrummet och formen har lett till antagandet att den innehöll bläck, men denna funktion är inte säker; det otvetydiga är att föremålet gjorde ett alfabet synligt för inlärning eller uppvisning.
Tidiga alfabet kunde bevara tecken som inte behövdes för att skriva etruskiska. Genom användningen valde etruskiska och senare latinska samhällen ut bokstäver och gav dem nya ljudvärden: Överföringen var en serie fonologiska anpassningar, inte en enda kopiering.
Vad vi vet och vad vi tolkar
Dokumenterat faktum: Föremålet i Met dateras till 650–600 f.Kr. och bär tjugosex bokstäver; museet förklarar etruskernas övertagande av det euboiska alfabetet och den senare överföringen till Rom. Tolkning och förbehåll: Att det särskilt var ett bläckhorn för skolbruk är sannolikt, men inte säkert. Dokumenterad fördjupning: Etruskiskt bucchero-kärl, ca 650–600 f.Kr., 10,31 cm, med tjugosex inristade bokstäver. Utvidgad tolkning och förbehåll: ”Bläckhorn” är en hypotes om funktionen, och det exakta arkeologiska ursprunget är okänt; beskriv inte det latinska alfabetet som en direkt uppfinning av ett enda folk.
Katalogdata
- Berättelsens datering
- Omkring 650–600 f.Kr.; senare överföring till latinet
- Plats
- Etrurien, exakt ursprung okänt
- Material
- Bucchero med inristningar
- Sammanhang
- Kärl med alfabet, möjligen bläckbehållare
- Kuratoriell läsning
- Det dokumenterade faktumet och tolkningen visas åtskilda i avsnittet om belägg.
- Höjd
- 10,31 cm
- Sekvens
- 26 tidiga etruskiska bokstäver
- Härledning
- Anpassning av en euboisk alfabettradition
- Källtäckning
- 3 källor från museum, kulturarv, primärkorpus eller forskning för detta stopp.
En närmare titt
Cirka 1 min läsning · Avsnitt: 1. Fördjupad läsning och källor · gratis tillgång. Registrerad redaktionell granskning: .
När ett kärl talar i första person
Förutom alfabetföljder känner vi till föremål med inskrifter som om de själva talade. Ett alabastron i Metropolitan presenterar sig som en gåva från Licinius Hirsunaie. Formeln identifierar en gåvorelation, men avgör inte om mottagaren var en gudom eller en människa. Tillsammans med tuppen med bokstäver visar detta exempel två olika användningar av skrift: att fastställa en teckenföljd och att markera förbindelser genom ett föremål. Att lära sig känna igen bokstäver räcker inte för att tolka alla de sociala handlingar som kunde utföras med dem.
- Museum · Theresa Huntsman · Etruscan Language and Inscriptions, The Metropolitan Museum of ArtBesöket har registrerats: .
Läge och territorium
REGIONALT OMFATTNING
Etrurien, exakt ursprung okäntEtrurien och Italien under den formativa perioden; den senare romerska expansionen var betydligt större. Markeringen visar områdets ungefärliga centrum, inte en gräns eller en exakt punkt.Källor och referenser
Tyckte du om den här föremålssidan?
Din åsikt hjälper oss att förbättra museet. Du kan ändra den när du vill.
Laddar din recension...