Svenska
Español
English
Français
Italiano
Deutsch
Русский
Português
Polski
Română
Norsk bokmål
Suomi
Türkçe
العربية
简体中文
한국어
हिन्दी
Ελληνικά12 · ARV · OMVANDLING
Efter 1900
Slutet på en stadsform är inte slutet på människorna
Efter de stora städernas tillbakagång fortsatte många samhällen och seder i andra former.
Museidokumentation · fritt tillgänglig läsning utan konto.
Genererad rekonstruktion · Uttryckligen angiven visuell hypotes
Angiven visuell rekonstruktion för museal kontextualisering; den är varken ett fotografi av originalet eller ett dokumentärt belägg.
Historia och sammanhang
Efter ca 1900 f.Kr. minskar drag i den mogna urbaniseringen — vissa städer, sigill och standardiseringar — medan samhällen och traditioner fortsätter i skilda regionala former.
Den sista salen gör motstånd mot berättelsen om en total kollaps. Ingen enda gemensam orsak har påvisats för miljömässiga, ekonomiska och sociala förändringar i hela den väldiga Indusregionen.
Efter 1900 f.Kr. förlorade flera städer invånare, men små bosättningar bestod och nya kombinationer av keramik och jordbruk uppstod. Nätverken blev mer regionala.
Grottarkiv påvisar flera långvariga torrperioder under ungefär två århundraden. Klimatet skapade press, men reaktionerna berodde på floder, grödor, rörlighet och lokal politik.
Vad vi vet och vad vi tolkar
Dokumenterat faktum: Den akademiska periodiseringen skiljer mellan slutet på den mogna Harappa-fasen omkring 1900 f.Kr. och senare regionala utvecklingar; paleoklimatiska studier undersöker långvarig torka som en av flera faktorer. Tolkning och förbehåll: En invasion, en torka eller en viss flod som enda förklaring till hela förändringen är en förenkling utan konsensus. Dokumenterad fördjupning: Cambridge kopplar långvariga torrperioder från för ungefär 4200 år sedan till omorganisationen av megastäderna; arkeologin dokumenterar posturban kontinuitet. Utvidgad tolkning och förbehåll: Klimatiskt sammanfall bevisar ingen enda orsak, och ”kollaps” kan dölja anpassning och kontinuitet.
Katalogdata
- Berättelsens datering
- från ca 1900 f.Kr.
- Plats
- Nordvästra delen av den indiska subkontinenten
- Material
- Bosättningar, keramik och förändrade landskap
- Sammanhang
- Posturban förändring
- Kuratoriell läsning
- Det dokumenterade faktumet och tolkningen visas åtskilda i avsnittet om belägg.
- Förändring
- Från stora centrum till mer spridda nätverk
- Klimat
- Tre torrperioder på ungefär 25–90 år i ett undersökt arkiv
- Källtäckning
- 3 källor från museum, kulturarv, primärkorpus eller forskning för detta stopp.
En närmare titt
Cirka 1 min läsning · Avsnitt: 1. Fördjupad läsning och källor · gratis tillgång. Registrerad redaktionell granskning: .
Ett hål visar kontinuiteten i en verkstad
En ofullbordad pärla från Harappa, daterad till ungefär 1700 f.Kr., har en bevarad rörborrning. HARP tolkar tekniken som ett tecken på att verkstäderna fortsatte att tillverka smycken under den sena fasen, trots att redskapen och möjligen källorna till karneol hade förändrats. Detaljen knyter samman kontinuitet och omvandling i ett enda föremål: Pärltillverkningen fortsätter, men sättet att öppna hålet motsvarar inte längre den metod som kännetecknade städernas blomstringstid. Hantverket har sin egen kronologi.
- Forskning · Harappa Archaeological Research Project · Tubular drill holeBesöket har registrerats: .
Läge och territorium
REGIONALT OMFATTNING
Nordvästra delen av den indiska subkontinentenPunjab, Sindh, Baluchistan och Gujarat i ett stadsnätverk. Markeringen visar områdets ungefärliga mitt, inte en gräns eller en exakt punkt.Källor och referenser
Tyckte du om den här föremålssidan?
Din åsikt hjälper oss att förbättra museet. Du kan ändra den när du vill.
Laddar din recension...